Optimism på Biologiska mångfaldens dag

I dag är det den biologiska mångfaldens dag, den är utlyst av FN för att uppmärksamma artrikedomens betydelse. Tvärt emot mediernas rapportering finns det skäl att se optimistiskt på framtiden när det gäller världens biologiska mångfald.

By Wikipedian, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=55974189

I år är den biologiska mångfaldens dag särskilt aktuell efter att vetenskapspanelen för biologisk mångfald IPBES i maj gett ut en global rapport om att en miljon arter hotas av utrotning, vilket skulle vara 25 procent av de artgrupper som utvärderats. Hittills är det bara en sammanfattning för beslutsfattare som getts ut och inte den fulla rapportens material, men även denna förenklade publikation ställer viktiga frågor om vad vi avser med begreppet biologisk mångfald, hur frågorna kring den presenteras och hur vårt samhälles välstånd påverkar miljön.

Det finns ingen rätt nivå av biologisk mångfald. Biologisk mångfald är ingen klart vetenskaplig term utan snarare ett politiskt modeord som definieras på ett flertal olika sätt. Oftast brukar det anges i termer av en regions mångfald av ekosystem, mångfald av arter och av genetisk variation inom arter.

Om vi gör åkermark av en skog, så kommer det att gynna livsvillkoren för vissa arter och missgynna andra. De arter som är anpassade till skogen får det svårt, men den biologiska mångfalden skulle kunna öka. Den artrikaste miljön är nämligen är den blandade odlings- och kulturbygd som stadsbor kallar för ”landet”. Det är vi människor som kan göra värderingen vilken grad av biologisk mångfald som är önskvärd.

Det är vi människor som kan göra värderingen vilken grad av biologisk mångfald som är önskvärd.

Antalet arter på Jorden uppskattas till mellan 5 och 100 miljoner olika sorter, varav endast 1,8 miljoner namngivna. Många arter känner vår forskning alltså inte ens till. IPBES anger att omkring 25 procent av arterna är hotade. Vad avses här med “hotad”? IPBES använder definitionen från internationella naturvårdsunionen IUCN:s rödlista att arten löper en hög risk att utrotas i vilt tillstånd. IUCN:s rödlista innefattar i den hotade gruppen även arter som den definierar som “sårbara”, det vill säga att arten löper en sannolikhet att utrotas i vilt tillstånd på minst 10 procent de närmaste 100 åren. Hälften av arterna IPBES inkluderar i sin siffra på 25 procent är den kategori som kallas sårbar. Det är alltså en uppskattning av hur många arter som skulle kunna utrotas, inte ett konstaterande från fältet att arterna precis håller på att utrotas.

Larmrapporter om uppskattat massutdöende, även med siffran om en miljon arter angiven, har dykt upp i miljödebatten flera gånger de senaste 40 åren. Den globala rapporten till dåvarande president Jimmy Carter uppgav år 1980 att mellan 500.000 till 2 miljoner arter skulle dö ut till år 2000, vilket rapporterades i dåtidens medier. Paul Ehrlich, författaren till boken "Befolkningsexplosionen", sa år 1981 att 50 procent av alla arter skulle vara utdöda till år 2005. År 2017 angavs också en halvering av antalet arter, fast nu angivet till slutet av den här århundradet. Andelen arter som utrotats av däggdjur och fåglar, som är lättare och säkrare att kartlägga än mindre organismer, ligger på 1,4 procent de senaste 500 åren.

De senaste 40 åren har den biologiska mångfalden snarare firat framgångar. Det som kännetecknat åren av ekonomiskt välstånd är att skog och arter bevaras eller återintroduceras. Över hela Europa sker “rewilding”, ett förfarande där naturen återvänder och i högre grad får ta hand om sig själv. De områdena behövs inte längre för jordbruk eller resursutvinning, för tillväxt handlar om att vi använder färre resurser för att göra fler och nya saker. Om världsbefolkningen skulle mättas med den teknik som användes på 1960-talet skulle det ta i anspråk 82 procent av världens landyta, istället för bara 38 procent idag. Använder jordbruket 68 procent mindre yta för samma produktion blir det mycket yta kvar för andra ekosystem. Tidigare hotade, i vissa fall lokalt utrotade, arter som bävrar, vargar och havsörnar är tillbaka. Varför ökar antalet vargar medan antalet tigrar är stabilt och antalet lejon minskar? Det beror på att vargar lever i rika länder, tigrar i medelinkomstländer och lejon i fattiga länder.

Idag kommer hot mot biologisk mångfald främst när främmande arter introduceras på öar. Problemet är att arter på öar kan vara endemiska, att de bara finns på en plats, och de är därför ofta hotade av förändringar just genom sin uteslutande anpassning till en livsmiljö. Jägarförbundets aktuella projekt för att utrota vattensköldpaddan i Sverige kan vara bra för den biologiska mångfalden. Vattensköldpaddan kan orsaka stora skador på ekosystemen den tidigare inte levt i, skador som sänker människans värdering av dessa. Inför framtiden behöver samhällsdebatten vara mer förberedd på att den sortens avvägningar, inte minst om biotekniken ska kunna göra nytta för att återställa, omvandla eller förbättra ekosystem.

René Dubos, en av miljörörelsens grundare, angav att lösningen på många miljöproblem var att "tänka globalt, agera lokalt". Åtgärder blir mest effektiva och rätt avvägda där. Vargens återkomst kan vara bra för den biologiska mångfalden, men den medför skador för människor på landsbygden som måste tas på allvar. Hot mot biologisk mångfald är en av många utmaningar och utan användning av rationell riskanalys kommer inte resurserna räcka till viktiga mål som sjukvård, utbildning och utveckling. Panik och brist på prioriteringar leder till att resurserna inte ens räcker till naturvård på de platser den verkligen behövs.

Ändra