Optimism på Världshavens Dag

I dag är det Världshavens Dag, vilken FN utlyst för att belysa havens betydelse. Haven täcker 71 procent av Jorden och omfattar 99 procent av ytan där liv finns. Det är en dag då vi borde fira, då det finns så många positiva utvecklingar.

By NOAA - http://www.ngdc.noaa.gov/mgg/bathymetry/predicted/explore.HTML, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=644992

Världshaven är i ganska god form, särskilt på längre sikt. Överfiske är förvisso ett stort problem med allvarliga effekter på en del ekosystem, men det har inte utrotat så många arter som minskat bestånden. De senaste 500 åren har omkring 500 landlevande djurarter utrotats, men bara 15 havslevande arter under samma tid. Ofta kommer larmrubrikerna inte från forskning ute på havet utan från modeller av hur arter och ekosystem borde utvecklas givet de antaganden och de data som förs in. Modellerna påverkas av den riskuppfattning som forskarna för in, och då utförs många experiment på datakörningar med värsta-fall scenarion. Sambanden mellan en orsak och verkan är därför inte tydlig, där exempelvis korallrevens försvinnande inte behöver bero på klimatförändringar utan på andra faktorer som försurning och vattenkvalitet.

Ofta kommer larmrubrikerna inte från forskning ute på havet utan från modeller av hur arter och ekosystem borde utvecklas givet de antaganden och de data som förs in.

Det spelar roll hur havets resurser används, inte bara att de används. På 70-talet när frågan om valfångst var riktigt het, framställdes det som om konsumtionssamhällets girighet låg bakom dödandet av valar. Snarare var det rädsla av att inte fylla femårsplanernas kvoter. Sovjetunionen var en part i den Internationella Regleringen av Valfångst ICRW, ett avtal som år 1946 satte kvoter för fångsten. När förbudet på kommersiell valfångst sedan trädde i kraft år 1986 rapporterade sovjetiska valfångare att de dödat 2.710 knölvalar på södra halvklotet. Egentligen hade de dödat 18 gånger fler, tillsammans med tusentals orapporterade fångster av andra arter valar. De sovjetiska myndigheterna maskerade fartyg, fuskade med forskningsdata och vilseledde internationella myndigheter i åratal. Knappt 30 procent av fångsten användes, men kvoterna var satta till antalet dödade valar, för det var lättast att räkna i planekonomin. Fartyg återvände ofta till hamnen med ruttnande valkroppar som det inte fanns efterfrågan på. Ryssland är likt Sovjetunionen inte en del av valfångstförbudet, men den osäljbara jakten har upphört och många bestånd av valar har sedan lång tid ökat.

Dagens överfiske beror på att få fiskevatten är skyddade av äganderätter, utan istället har fiskarna fångstkvoter så det är bättre att göra av med den mängd fisk som man får fånga oavsett om fångsten går att sälja. Aichimålen inom FN:s Konvention för biologisk mångfald CBD säger att rika länder ska sluta köpa fattiga länders fångstkvoter till år 2020, men risken är att det skapar utrymme för mer olovligt fiske då handelsflottorna ofta får statsbidrag för driften. Bättre vore att slopa statsbidragen och låta fiskerierna betala för sig.

Problemen med plast i havet har blivit omtalat, och polymererna i plasten sönderfaller långsamt. När det gäller omfattningen av skadorna från plast och mikroplast är dock bevisen inte lika avgörande. Det finns viktiga luckor i forskarnas kunskaper som behöver fyllas, särskilt om hur plastpartiklar ansamlas över tid och hur det potentiellt påverkar ekosystemen.

Helmholtzcentret för miljöforskning uppskattar att tio floder står för 90 procent av plasten som hamnar i haven. Åtta ligger i Asien; Yangtze, Haifloden, Indus, Gula floden, Pärlfloden, Ganges, Amur och Mekong. Två i Afrika; Nilen och Niger. Floderna ligger i tätbefolkade områden med dålig sanitet. Kina är världens största producent av plastavfall men också det land som gör störst ansträngningar för att rena det.

Antalet bläckfiskar ökar globalt från att vissa arter varit hotade. Det är en god nyhet, men visar samtidigt hur förbättringar i ekologin är öppna för tolkning. Skälen till bläckfiskarnas återkomst beror delvis på att vissa arter inte längre fångas, delvis på att blötdjuren gynnas av klimatförändringar och att rovdjur som tidigare ätit dem minskat i antal. I vissa ekosystem är återkomsten av en så en intelligent jägare som bläckfisken ett problem.

I Sverige blir miljön alltid presenterad som en pessimistiskt laddad fråga om individuell privatmoral och vardagskonsumtion, vilket hindrar många från att se var miljöproblem konkret finns och vilka åtgärder som verkligen kan göra nytta. Frågorna vi borde ställa oss är svåra. Borde våra referensramar handlar om havet som helhet eller om hur enskilda ekosystem fungerar? Hur anser vi att ett friskt hav borde se ut? Ska vi jämföra dagens påverkan av havsmiljön med den före den industriella fisket? Ska man återställa människans påverkan till den tidens? Risken är att det drabbar en viktig part i de marina ekosystemen: människan själv. Människors liv kommer att vara kopplade till haven för överskådlig framtid, så de ställningstagande som görs behöver spegla även det.

Ändra